Sometimes you feel like you're in the wrong place.

Körkortsdrömmar?

Efter en ganska vanlig dag i skolan utan några större händelser begav jag mig hemåt och började bläddra lite i mina ganska så orörda teoriböcker. Jag har övningskört nu i några månader och det börjas kännas riktigt bra, även fast jag endast tagit en dubbellektion på körskolan. Mitt nya mål har därefter blivit att försöka ta körkort innan min födelsedag - eftersom jag gärna vill stoltsera med att jag tog mitt körkort då jag var 18 och inte 19.

Nu så ska jag möjligtvis ut och springa innan Ugly Betty börjar.. Wish me good luck!

Höstlovets slut

Nu när höstlovet lider mot sitt slut känner jag en viss dragning till att återuppta mitt bloggande, eftersom jag faktiskt spenderat de närmaste två åren med att skriva om mitt liv och allt vad det har att erbjuda.

Jag har egentligen aldrig haft ett behov av att få läsare, utan min blogg är mer som ett minne om alla de äventyr och upplevelser jag får ta del av, som jag senare i mitt liv kan titta tillbaka på och minnas. Det känns tryggt på något sätt - och lite spännande att ha alla viktiga minnen samlade någonstans. Dock behåller jag gärna de mer personliga tankarna för mig själv, eftersom de annars kan ha en tendens att spridas.

Igår fyllde min kära farmor 70 år vilket firades genom ett mindre släktkalas. Det serverades god mat, såsom oxfilé och prässad potatis, vilket fall alla i smaken. När festen led mot sitt slut så passade jag och Lina på att åka till Strand med Paulina, Ellinor och Emma. Vi hade väldigt trevligt där, trots att vi var bland de få personer som faktiskt inte hade klätt ut oss. Lina lyckades dock dansa med en riktigt skum person vars insikter var ganska sjuka...

Nu så tittar jag ut över mit alltför stökiga rum och grämer mig för att höstlovet är inne på sin sista dag. Jag är ganska irriterad över att jag inte gjort något större viktigt skolarbete under lovet vilket jag lovade mig själv innan. Det blir väll att spendera denna kväll med näsan i kemi- och matteboken.

Livet är underbart!

Nu är det snart två veckor som jag spenderat i Sverige och det är minst sagt underbart att vara hemma igen och få gå tillbaka till livet som man tog förgivet innan USA. Det tog ca två dagar att komma tillbaka till det svenska språket och vissa ord tänker jag fortfarande på engelska, eftersom det kommer naturligt...

Jag har även varit och hälsar på i min gamla klass och fick prata lite med lärarna som var minst sagt intresserade om mitt år. Dock kändes det inte alls skumt att komma tillbaka till skolan och träffa alla igen, utan det var mer som om tiden här i Sverige hade stått still och när jag kom tillbaka så började allt igen. Mina kompisar hade inte förändrats alltför mycket och jag har spenderat nästan varenda kväll med att umgås med antingen vänner eller familj - eftersom jag har en del att ta igen (även om det känns att jag har varit hemma i över 1 år).

På torsdagen förra veckan så hölls det även ett välkommen-hem-party hos Hanna, och det var jättemysigt att få äta god mat och prata med mina närmaste vänner. För att få in den rätta andan så blev jag klädd i vackra Sverige-kläder och jag fick en fin Sverigeflagga mantel på ryggen. Malin toppade allt med att måla svenska flaggor på mina kinder samt armar- vilket var kul.

På måndag börjar jag jobba på Skara Sommarland, vilket är ganska härligt då jag har något att sysselsätta mig med på vardagarna då alla andra går i skolan. Annars har jag hängt på flera lektioner i skolan - men det känns alltid bättre att försöka vara produktiv, därav har jag skaffat ett sommarjobb.

Efter sommarlovet börjar jag i klassen NV2A och jag planerar att tenta av Engelska B och C! (Jag får se hur det kommer att gå).

Nu så ska jag kanske starta en ny blogg om livet efter USA, fast givetvis under en annan adress eftersom jag alltid kommer associera denna med mitt härliga High School Year i USA.

ÅK SOM UTBYTESSTUDENTER! DET ÄR ETT MINNE FÖR LIVET OCH JAG ÅNGRAR DET INTE!

JAG ÄR HEMMA!

Nu sitter jag framför min dator hemma i regniga Sverige och sms:ar för fullt med mina svenska vänner som verkar ivriga med att få träffa mig. Det känns riktigt skumt att vara tillbaka i sina gamla vanor och det värsta ligger nog i att prata svenska eftersom jag fortfarande tänker för den mesta delen på engelska. Dock så känns det endast som om jag har varit borta i en VECKA och att jag såg min mamma bara för några dagar sedan..

Flygresan gick helt okej, fick ingen sömn på vägen mellan Newark och Stockholm, men pratade istället med en tjej från New Jersey som satt bredvid mig vilket var kul. Flyget tog 7 timmar och vi kom fram till Stockholm kl. 11 (04.00 min tid) och jag var minst sagt trött då. Jag begav mig direkt till incheckningsdisken för inrikes och SAS-snubben som tog hand om allt påpekade att jag hade 18 kg övervikt och att varje kg skulle kosta mig 60 kr. Jag som redan var trött bröt ihop totalt och var tvungen att ringa min mamma och se om jag hade kvar så mycket pengar på kontot för att betala, och det hade jag tyvärr inte. Men som tur var så såg nog SAS-killen hade jag hade gråtit och han sa att det var okej, och att jag inte behövde betala och det gjorde verkligen min dag. Ja sa tack flera gånger och sprang sedan iväg till min gate för att åka till Göteborg.

Jag blev upphämtat av min pappa, Margareta och min lillebror på flygplatsen i Göteborg - och görutom att Björn hade blivit jättelång så såg jag ingen skillnad och det kändes inte alls konstigt att träffa dem.

NU SÅ SKA JAG ÅKA TILL MIN SKOLA OCH TRÄFFA LITE SKÖNA MÄNNISKOR!! CYA!

Graduation och Goodbyes

Klockan är 01.19. Jag är trött och borde sova, men jag skriver endå!

Idag mina kära vänner så stod graduation på schemat och jag, som utbytesstudent, fick innan hela cermonin startade springa upp på scenen och ta emot en litet diplom som intygar att jag under ett år gått på Lennox High School. Dock så behövde jag inte ha på mig den traditionella graduation kostymen utan det räckte endast om jag var måttligt uppklädd. Avslutningen ägde rum i skolans gympasal, och ungeför 500 personer hade samlats där för att titta på när Class of '09 tog studenten. Jag tyckte det var oerhört pinsamt att höra mitt namn läsas upp, och sedan känna alla blickar vändas mot mig. Fast när jag väl stod uppe på scenen så kom jag att tänka på att jag troligtvis aldrig mer kommer att träffa alla i publiken igen - så det är ingen idé att stå framför alla och vara nervös. Efter att jag tilldelades ett speciellt diplom så var det dags för den riktiga cermonin att börja, och till min stora förvåning så var det hela inte alls speciellt. Rektorn ropade upp ett namn i taget och personen som blivit uppropad fick traska upp på scenen snabbt och ta emot ett brev innehållande deras High School Diploma. När alla hade klivit upp på scenen så tog de av sig hattarna och kastade dem högt uppe i luften - precis så som de gör i filmer, vilket var riktigt häftigt.

Efter att the Graduation var över så jag och Mikayla över till Amanda's hus för att hålla henne sällskap eftersom hennes bror hade ett graduation party. Vi stannade där i några timmar och åt god mat, pratade och hade allmänt roligt. Jag och Mikayla åkte sedan till Alyssa's brors party och umgicks en stund med Sabra, Kaity samt Alyssa ute på golfbanan. De hade, precis som Mikayla, börjat gråta när jag gick upp på scenen för att ta emot mitt diplom - och de tyckte att jag borde stanna längre som en illegal invandrare. Efter ca en timme på golfbanan/TJ's grad- party så åkte vi tillbaka till Amandas hus för att sola och äta chips. Vi stannade där i ca 1 timma innan vi bestämde oss för att åka till mitt hus instead för att kolla på Björn Gustafsson (Mikayla's favorit) och äta Swedish fish.

När klockan slog 19.00 så åkte jag, tillsammans med Kelli, Megan och Kelsey, över till Sarissa's hus. Där var nämligen alla mina vänner från the junior class, och vi spelade volleyball, tände en brasa och grillade marshmallows. Det är nämligen en årlig tradition att alla samlas at Sarissa's house och bränner alla läxor/skolböcker i en stor brasa. Kelli hade även med sig en hel låda med fyverkerier som användes flitigt och Chrystal fick för sig att bränna av halva lådan på samma gång vilket bidrog till en "jävla smäll". Dock så hade vi jättekul - ända fram tills det var dags att säga hej då till alla, eftersom jag inte kommer hinna se dem igen innan måndag. Stämningen som rådde när jag gav alla kramar var minst sagt skum, alla var ledsna men samtidigt så är det så svårt att verkligen inse att vi kanske aldrig kommer att ses igen. När jag satt i Kelli's car så bröt jag ihop totalt och en hel drös med tårar rann ner från mina kinder och det var inte förens då jag verkligen insåg att jag kommer lämna allt på måndag. Mina vänner som jag har är är riktigt underbara och det är så svårt att lämna dem utan att känna sig sorgsen osv. Dock så tror jag att man behöver vara en utbytesstudent för att förstå den speciella känslan av att lämna något - för det är svårare att åka hem och lämna allt i USA än vad det är att åka ifrån Sverige.

Nu så måste jag sova! Jag ber om ursäkt för stavfel etc - det är helt enkelt för sent.

Någon hade stoppat ner en färgpenna i brasan och helt plötsligt så "sprängdes" den och färgen kom på Meghans ben - vilket var oerhört roligt. Färgen är troligtvis också permanent xD (Dålig bild på stackars Meghan..)

Sommarlov och Miss South Dakota

Ett spännande inlägg kommer imorgon, men uppdateringar från Graduation och andra äventyr.

God natt!