Höstlovets slut

Nu när höstlovet lider mot sitt slut känner jag en viss dragning till att återuppta mitt bloggande, eftersom jag faktiskt spenderat de närmaste två åren med att skriva om mitt liv och allt vad det har att erbjuda.

Jag har egentligen aldrig haft ett behov av att få läsare, utan min blogg är mer som ett minne om alla de äventyr och upplevelser jag får ta del av, som jag senare i mitt liv kan titta tillbaka på och minnas. Det känns tryggt på något sätt - och lite spännande att ha alla viktiga minnen samlade någonstans. Dock behåller jag gärna de mer personliga tankarna för mig själv, eftersom de annars kan ha en tendens att spridas.

Igår fyllde min kära farmor 70 år vilket firades genom ett mindre släktkalas. Det serverades god mat, såsom oxfilé och prässad potatis, vilket fall alla i smaken. När festen led mot sitt slut så passade jag och Lina på att åka till Strand med Paulina, Ellinor och Emma. Vi hade väldigt trevligt där, trots att vi var bland de få personer som faktiskt inte hade klätt ut oss. Lina lyckades dock dansa med en riktigt skum person vars insikter var ganska sjuka...

Nu så tittar jag ut över mit alltför stökiga rum och grämer mig för att höstlovet är inne på sin sista dag. Jag är ganska irriterad över att jag inte gjort något större viktigt skolarbete under lovet vilket jag lovade mig själv innan. Det blir väll att spendera denna kväll med näsan i kemi- och matteboken.